LONDON 2007,  en födelsedags / släktresa

Någon gång redan i slutet av 06 bokade vi London resa tillsammans med min (Kitty) yngsta son,
Jim, och hans flickvän Angelica. Målet var att gratulera och fira min äldsta son,
Ola, som skulle fylla 30 år den 1 april.
Dessutom var det lillebror Jims 26 årsdag. Så det var ju att slå två flugor i en smäll.
Ola visste om att Jim och Angelica skulle komma till hans födelsedag.
Men han visst inte om att jag och Uffe skulle komma också.
Och vad varken Ola eller Jim visste om var att vi hade köpt
fotbollsbiljetter till dem i födelsedagspresent.
Så det fick bli Angelicas jobb att se till att inget annat bokades på lördags eftermiddagen.
Och det visade sig inte vara något lätt jobb.
Ola lade ner hela sin själ i att försöka få dem att hänga med på något kul på lördagen,
Jim ville, men Angelica blåvägrade.
Näst intill idiotförklarad ;-) blev den stackaren.
Så hon fick lösa det hela med att ”avslöja” att hon bokat biljetter just på lördags
eftermiddagen på London Eye som överraskning till dem (en bra nödlögn visade det sig sen *L).
Vi anlände till ett gråmulet London. En lång tågresa genom förorterna fick en att tro att det var
värsta ghettot vi kommit till.
När tågresan gick över i tunnelbana lyckades vi så klart ta ”the Cirkel line” på fel håll så i stället
för fem minuter fick vi åka tunnelbana en timme ;-)
Upp på hotellet kvick och lämpade av grejorna.
Säkert världens absolut minsta hotellrum. Toan var av sorten backa in.

Räkna plattorna på golvet och var och en hel är 20 cm så stor var toaletten.
 
Men rent och snyggt i alla fall. Hade kommit överens med Jim och Angelica att de skulle
bestämma något bra matställe med
Ola på kvällen.
Men han skulle givetvis inte veta att vi skulle dyka upp också….
Vi kom lite tidigt till träffpunkten och passade på att ringa Ola
för önska honom en trevlig kväll.
Han svarade med andan i halsen att han hade lite bråttom för han skulle träffa
Jim och Angelica och äta middag med dem.
Vi pratade om lite allt möjligt medan han gick och plötsligt sa han helt spak
”du kan vända dig om jag ser er” ;-))))
Maken till förvåning får man nog leta efter.
Men glad blev han. Så småningom dök även Jim och Angelica upp och vi gick in för att äta middag.
Fotbollspresenten delades ut och det
blev stor glädje och många ”aahhhhhhaaaa”
när det gick upp för dem att de inte alls skulle på London Eye ;-)))
Tänk vad kul det är att överraska. Ola lotsade runt oss i  London
by night och visade alla
sevärdheter som låg där runt om.
Väldigt kallt och blåsigt men väldigt speciellt och mysigt att traska runt och få privat
visning av Olas London.
Vi mellan landade på ett litet ställe utefter Themsen och drack varm choklad med vispgrädde.
Sen tog vi tunnelbanan ”hem”.  Det finns en gammal låt ”Werever I lay may hat, that´s my home”.
Kanske inte hatten men det räcker så bra med en väska, så har man kvickt bildat sig ett nytt “hem” ;-) 
Lördagen blev då fotboll för killarna, och
Angelica och jag roade oss kungligt med
att strosa runt i underbara Hydepark. Gå igenom ALLA våningarna på Harrods.
                             
Kolla en massa småbutiker. Fika på Starbucks (som sig bör). Men vi fick hålla oss till att ögonshoppa.
Jisses vad dyrt det är. Minsta grej kostar en förmögenhet.
Kvällen avslutades med middag och lite mer
rundvandring (herre gud hur mycke kan man gå egentligen ;-)
Söndagen var vikt åt en liten tågresa upp till där Ola bor.
Vi lyckades så klart åka en station för långt ut för vår biljett (men i övrigt var det rätt) så vi blev
”haffade” och fick betala lite till och fylla i en del papper för att få lov att lämna stationen.
Hmmm lite pinsamt faktiskt.
Nåväl Ola kom och mötte oss halv vägs och vi fick kolla på lägenheten där han
hyr ett rum och del i kök , tv osv. 
Sedan gick vi till Olas stamställe och fick oss en riktigt rejäl engelsk frukost.
Lite förundrade var vi dock över att man ska ha både vita bönor och pommes till bacon ,
korv och ägg plus potatis och gröna ärtor!!! 
Och det ska jag säga, är det sådana frukostar de alltid äter är det ett under att de inte
rullar fram hela gänget  ;-) En tågstation söderut och vi var vid Camden town.
Är det världens största loppmarknad??
Hela staden är en enda stor loppmarknad.
Det mesta såg ut att vara hantverk av alla de slag.
Hmmm även av det ”rökigare” slaget om man inte var försiktig.
Det som inte går att köpa i Camden finns nog inte helt enkelt.
Ett Starbucks tiggde om fika paus i solen på en takterrass
med utsikt över en stor del av
Camden med sin i många fall udda publik. 
Tillbaks till ”stan” igen. Och sedan ut och äta middag.
Lite promenerande runt givetvis innan vi knöcklade in oss i vårt lilla hotellrum en sista natt.
En lugn och skön morgon med frukost på ett litet fik en bit ifrån hotellet fick bli avslutning
                  
på en kort men upplevelserik London helg.
Helt suveränt dessutom när man kan bli guidad av en van London bo som Ola numera är. 
Och London gav helt klart mersmak.

We´ll be back ;-)